Sista dagarna i Milano

Hej!

Nu är vi hemma i Sverige igen men tänkte skriva ett lite avslutande inlägg här på bloggen. Den fjärde dagen (söndagen) började med ett sista jurypass på förmiddagen. Jag och Ulrika fick inte besök av någon mer jury så vi gick mest runt och pratade med andra utställare, alla var väldigt härliga och hade gjort väldigt imponerande projekt! Efter att ha tagit en gruppbild och ätit lunch monterade vi ner våra montrar. Det var svårt att förstå att det nu inte var så mycket kvar och att vi totalt tillbringat ca 20 timmar i utställningshallen!

Under eftermiddagen besökte vi världsutställningen Expo som i år hade temat "Feed the planet - energy for life". Det var bland det mest störda, konstigaste och häftigaste jag upplevt. En massa olika länder (tyvärr var inte Sverige med) bygger enorma hus där de visar upp (coola) saker som anknyter till temat. Vi orkade aldrig ställa oss i någon av de timslånga köerna till de största paviljongerna utan besökte istället de lite mindre samt gick runt utanför och tjuvkikade in genom fönster och liknande. Vi hittade även några roliga snurrstolar och ett enormt träd i en dam med fontäner som "showade" både på dagen och kvällen. Det var det sjukaste jag någonsin sätt, det sprutade rök, lyste, vecklade ut blommor m.m., allt i takt till musik. Ni får kolla upp på YouTube! Efter buffé i Eu-paviljongen och äntligen lite Italiensk pizza vandrade vi utmattade till bussarna. Att somna var, precis som tidigare, inte så svårt. Jag tror aldrig att det har varit så skönt att ta av sig skorna och lägga sig i sängen som det var efter den här dagen.

Hela svenska gänget samlade på Expo framför en spegelfasad.

"Livets träd" showar i kvällssolen.

Den sista dagen började med en fin och lång priscermoni som gästades av Italiens premiärminister! Vi fick lyssna på italiensk opera, vilket jag tyckte var häftigt då jag aldrig upplevt det förut. Tyvärr vann ingen av oss någonting men alla pristagare förtjänade verkligen sina pris så det kändes väldigt rättvist och inte så jobbigt. Efter en massa god mat (buffé ) gjorde vi ett kort stopp på hotellet för att byta kläder innan vi for vidare upp mot sjön Maggiaro där vi skulle kryssa hela kvällen. Det var verkligen bland det vackraste jag sett. Höga berg sluttade ner och speglades i den ganska smala sjön. Solen sänkte sig sakta ner över vår båt och alla hus som låg utspridda på och insprängda i berget. Vi pausade en timme och gick i land på en av de magiska öarna som fanns i sjön. Helt fantastiskt! Efter trerättersmiddag i trevligt sällskap av en norrman var det (äntligen) dags för "party on board" med dans, lekar (Vi hade tidigare listar knäppa lekar och nu testade vi dessa på både andra utställare och juryn!) och nationalsånger. På bussen hem var det svårt att hålla sig vaken men jag kände mig tvingad att krama ur det sista av denna fantastiska upplevelse.

En av öarna i sjön som passande heter "Den vackra ön"

På planet hem var det svårt att fatta att det var över, jag hade ju inte ens fattat att vi kommit dit! Det är först nu när jag kommer tillbaka som jag verkligen kan förstå hur stort det är var och hur glad jag är över att just vi fick chansen att åka! Tack Ulrika, Sofia, Amanda, Karl och alla mina nya internationella vänner för att ni gjorde de här dagarna så underbara och minnesvärda!

//Klara

Milano dag 3

Hej!

(Skrivet Lördag 19/7 24:00)

Nu sitter vi på bussen påväg från Bergamo där vi besökt ett konstgalleri och lyssna på en föreläsning i en gammal teater. Vi är väldigt utmattade efter en lång dag i utställningshallen och promenader upp och ner i Bergamo. Det ska bli skönt att sova, även om det inte blir så många timmar.

Ulrika vid en utsiktsplats uppe på berget där gamla Bergamo ligger. Magnifik utsikt över "nya" Bergamo.

Nu återstår endast ett jurypass, imorgon förmiddag blir sista gången vi står i vår monter. Allt har gått väldigt snabbt men varit väldigt roligt! Vi har pratat med en massa trevliga utställare, jurymedlemar, bjudit på godis och posat för massvis av fotografer. Alla andra är så sjukt duktiga och har gjort väldigt häftiga projekt. Det är en ära att bara få vara en del av detta!

Vi med vår montergranne Enrico från Malta posar för fotografer i "selfieområdet"

Igår kväll besökte vi Science and Technology Museum Leonardo da Vinci, vilket är precis vad det låter som. Byggnaden var jättefin, ett gammalt kloster från 1500-talet men tyvärr var tempot i guidningen lite för högt för att vi skulle hänga med på allt. Efter lite tilltugg (ost, salami och smördegsknyten) på stående fot åt vi trerättersmiddag i en av museets utställningshallar. Ambitionen när det gäller maten är hög, oavsett situation och ställe ska det vara appertif, förrätt/pasta, kötträtt och efterrätt. Kanske inte alltid det mest optimala men det är kul att de bryr sig och maten är alltid jättegod och lyxig!

Klara vid Bergamos stadsmur påväg till galleriet.

Nä, nu är det dags att ladda inför morgondagen, då vi för utom ett sista jurypass ska hinna med ett besök på världsutställningen Expo.

Peace out
Klara och Ulrika

EUCYS - Sofia och Amanda

Hej! 

Nu har vi vaknat upp dag 3 i Milano och sitter och äter vår andra hotellfrukost för resan. De två senaste dagarna har varit riktigt roliga och händelserika. 

Vi började vår resa i torsdags på morgonen, då vi flög från Ronneby till Stockholm mötte upp Sverige-gänget och flög sedan vidare till Milano. Monterbygget hann vi inte med att bli klara med så igår fick vi ge oss iväg extra tidigt till utställningshallen. Så fort vi blev klara med montern var det dags för invigningsceremoni där Amanda fick representera Sverige på scenen. Under dagen fick vi tre jurybesök, varav den första av jurymedlemmarna var svensk. Det var skönt att få börja berätta på svenska, men lite förvirrande då vi hittills hade berättat för andra intresserade på engelska.

Under kvällen var vi på Science & Technology Museum där vi fick en guidad rundtur. Kvällsmaten fick vi äta mitt i muséet under en stor katamaran. Det var fint uppdukat och en god trerätters, med underhållning i form av en pianospelande robot stod på schemat. Under middagen satt vi med ett trevligt gäng från Ryssland och ett från Bulgarien. Efter middagen gav vi oss med buss tillbaka till hotellet och somnade direkt. Klockan hann bli 23.30 och efter en händelserik dag var vi helt slutkörda. 

Nu känner vi oss piggare och är redo för en ny utställningsdag och sedan besök på Bergamo Alta. 

//Sofia & Amanda

Milano dag 2

När vi vaknade i morse kändes det som att vi precis lagt huvudet på kudden och vi insåg rätt tidigt att vi inte alls var ute i så god tid som vi trodde. Frukosten var riktigt god men vi hade inte riktigt tid att njuta av den, det ska vi se till att göra de andra dagarna! Vi tog tunnelbanan till utställningshallen och väl där preppade vi det sista i vår monter innan det var dags för öppningsceremonin.

Personligen är jag (Ulrika) inte så mycket för orkestrar, men detta var väldigt häftigt och kul! Orkestern spelade modern musik, däribland Avicii, med stor energi och entusiasm. Amanda representerade oss genom att ståtligt bära den svenska fanan över scenen.

Efter öppnigsceremonin var det dags för det första utställningspasset. Vi fick inget jurybesök - men blev istället överraskade av ett finbesök från Helsingborg av vår kära kompis Hanna och hennes vän. Vi blev även filmade av EUCYS mediateam, och förhoppningsvis får vi ta del av den filmen.

Nu är det dags att addera lite mat till våra hungriga magar, det var trots allt länge sedan frukosten!

EUCYS i Milano

Hej, hopp, galopp (okej stopp)!

Nu är vi framme på hotellet och har precis fått våra rum. Flygresan gick bra, men var lite skumpig. Tyvärr fick vi inte platser bredvid varandra, men Ulrika kunde kittla Klara i håret så det var lugnt ändå. Dessutom fick till och med ta med vår plansch som handbagage, trots dess storlek.Vi kan även passa på att erkänna att vi är något (läs väldigt) trötta, men samtidigt glada, taggade och förväntansfulla inför de kommande dagarna.

Under taxifärden från flygplatsen reflekterade vi över hur platt Milano är och funderade på om det är smog eller låga moln som gör det så disigt, men vi gissar/hoppas  på det förra. Strax bär det av mot utställningplatsen, där vi ska preppa inför imorgon, äta och dricka gott (mmmmm buffé) samt träffa alla andra deltagare.

Peace out och watch out, för är äntligen i MILANO!
/Klarre & Ulrika

Kina första veckan

Vi har nu varit i Kina i ungefär en och en halv vecka. Vi var först i Peking där vi bland annat besökte den kinesiska muren och såg den förbjudna staden. Det var mycket nya och häftiga intryck. Vi åkte sedan med magnettåg till Shanghai där vi också gjorde mycket. Vi besökte bland annat ett Longhua templet, vi var upp i Shanghai World Financial Center som är Kinas näst högsta byggnad och var på cirkus. Därefter tog vi flyget till Hong Kong där tävlingen CASTIC ska vara. Igår var utställningen öppen för allmänheten och idag kommer domarna för att bedöma alla projekt. Hittills har vår resa varit väldigt rolig, inspirerande och spännande!

/Julia

Dags för avresa till Kina och Castic

Det är nu mindre än 24 h kvar till att jag (Emil Larsson) och de två stipendiaterna Julia Dimling och Zubeida Mahmoud ger oss iväg till Kina för att först besöka Beijing och Shanghai för att sen en vecka senare bege oss till tävligen Castic i Hong Kong. Nedan följer tankar om vad stipendiaterna ser fram emot på resan och deras väg dit.

Julia Dimling

Jag tog i juni studenten från Blackebergs gymnasiums naturvetenskapliga linje. Där ägnade jag mycket av det sista gymnasieåret på mitt och Zubeida Mahmouds gymnasiearbete ”Den antibakteriella effekten i tårar”.

I tårvätskan finns det ett flertal antibakteriella substanser och vårt projekt har vi undersökt hur den antibakteriella effekten skiljer sig åt vid tre olika tidpunkter på dygnet, precis vid uppvaknandet, 7 timmar efter och 14 timmar efter.  Vi kom genom våra undersökningar fram till att den antibakteriella effekten var lägst precis vid uppvaknandet, större efter 7 timmar och stört efter 14 timmar

Med detta projekt ställde vi alltså upp i Unga Forskare och det är jag väldigt glad att vi gjorde, bland annat eftersom vi vann en stipendieresa till Kina med vårt projekt. Idag åker vi dit och stannar där i ungefär två veckor.

Det första vecken ska vi åka runt och upptäcka Kina. Det känns väldigt spännande att få resa till ett land som skiljer sig så mycket från Sverige. Jag ser fram emot att uppleva Kinas kultur, miljö och sevärdheter. Något jag länge velat se är kinesiska muren, ett av världens 7 nya underverk och det är en av de sevärdheter jag ser fram mest emot.

Den andra veckan ska vi delta i den internationella vetenskapstävlingen CASTIC där vi ska ställa ute vårt projekt tillsammans med många andra. Det här är något jag tror blir väldigt intressant, det ska bli väldigt roligt och spännande att få träffa de andra deltagarna och ta del av deras projekt.  

Zubeida Mahmoud

Jag heter Zubeida mahmoud och gick de naturvetenskapsprogrammet på Blackebergs gymnasium.

Tillsammans med Julia gjorde jag vårt projekt som gick ut på att undersöka om den  antibakteriella effekten i tårar skiljer sig åt vid tre olika tid punkter på dygnet. Detta undersökte med två metoder vi utvecklat.

Det jag ser fram emot är att få uppleva Kina och dess kultur. Samt få en rolig men ändå lärorik resa.   

Hemma i Sverige igen

Våra dagar i New York bara flög förbi!

Vi han besöka ett hangarfartyg och en ubåt, se en rymdfärja, gå på naturhistoriskt museum och ett mattemuseum, se The Book of Mormon på Broadway, flyga helikopter över Manhattan, se baseball, hänga i Central Park och en lite sightseeing. Vi låter bilderna tala för sig själva.

Trötta men glada resenärer som är tillbaka i Stockholm!

Roadtrip dagarna efter Intel ISEF

Efter lördagens prisceremoni skingrades skaran av folk från på ISEF snabbt, några skyndade till flygplatsen, andra tog det lite mer lugnt och vissa åkte till och med dagen efter. Vi stannade en natt till i Pittsburgh, och fick på eftermiddagen besök av Elins kompis Cameron, en fotograf som hon hade träffat på utbytesstudier i Korea. Vi spenderade kvällen med att snacka och går runt och utforska staden. 

Dagen efter bar det av till Hertz, för biluthyrning. Det blev en vit Nissan Altima, med mycket benutrymme och knapp för start av bilen. High-tech! Första stoppet skulle bli Grove City Premium Outlets, ett stort shoppingområde med låga priser en timme utanför Pittsburgh. Många butiker var det. Martin köpte några slipsar, jag några t-shirts, och Elin allt möjligt. Jag gick också runt och letade efter en ryggsäck, men ingen hade en sådan som jag sökte, de tyckte jag till och med hade väldigt specifika krav (separat laptop-fack, stort fack, "externt" främre fack för småsaker som inte fylls av det inre stora facket, "sovsäckfack" för träningskläder, nät eller mesh på framsidan, externa vattenflaskfickor på båda sidor, bröstrem, höftrem. Om någon känner till en sådan ryggsäck  erbjuder jag hittelön på 100 kronor.)

Från shoppingen fortsatte vi till Erie och åt middag på en "klassisk" amerikank restaurang, som serverade allt man kan tänka sig är amerikansk mat. En underlig sak med denna restaurang var att för att komma in var man tvungen att gå igenom en "gift-shop". Men det var inte ens vanliga giftshop, utan de sålde sjukt mycket skumma grejer. CD-skivor med religiös musik, stekpannor, gossdejur, paddlar, doftljus, gungstolar, med mera. Vi gick runt och skrattade åt det mesta, men både Martin och Elin blev till slut lurade.

Nästa dag innebar lite mer körning, 7/2 timmar till Toronto. Elin och Martin besökte Hockey Hall of Fame, medan jag vilade på hotellrummet (sjuk), men det hade tydligen varit en besvikelse. På kvällen gick vi till Ripleys Aquarium of Canada. Akvariet var öppet ända till 23, vi stannade till 21 kanske. Det stod att det skulle vara ett litet akvarium, men det var enormt. De visade först upp de närliggande sjöarnas liv, därefter Atlantens och slutligen djupatlantens. Bland annat hade de en helt sjukt enorm hummer , som säkert var en halvmeter lång. Ena klon hade till och med kalkat igen. Det verkade lite absurt till en början, men tydligen växer de hela sitt liv och kan bli uppemot 140 år gamla. Akvariet hade även en glasgång inuti ett akvarium, där det simmade runt massor av hajar och rockor. Det fanns även klappakvarier, där man fick känna på rockor och någon för mig okänd krabba. Det var riktigt trevligt, dock verkade vissa akvarier alldeles för små sett till hur mycket fisk det fanns däri, så det kändes inte helt bra, moraliskt sett, att njuta av vistelsen. 

Från Toronto bar det av till Niagarafallen. Vi hade bokat en båtresa till klockan tre, men vi var framme redan 11, och kom på. På bokningsbekräftelsen stod det att man bör infinna sig 45 minuter innan utsatt tid för säkerhetsgenomgång, men det behövdes tydligen inte. Dock inte att förringa säkerheten, för detta var ingen vanlig båttur, utan båten var av typen jet-boat som kunde köra upp till 100 km/h, och poängen av turen var att åka snabbt och bli blöt. Det innebar i praktiken att båten åkte upp för en fors med sin massiva motor (1800 hk) och ner igen, på ett sådant sätt att vågorna skulle stänka över kanten och resenärerna bli blöta (läs: skendränkta), varpå detta upprepades 5-6 gånger. Efter turen hade nog alla en enorm respekt för floden. Om någon är intresserad, går det att se på youtube: https://www.youtube.com/watch?v=ouFqA2hr4ok

Eftermiddagen spenderades kring Niagarafallen. Jag hade förväntat mig någon typ av naturreservat kring det svenska kring Stora sjöfallet, men möttes istället av ett överkommersionaliserat område fyllt med giftshops, bussar och casinos. På inget sätt kan jag förstå hur detta i populärkulturen framställs som ett romantikens centrum. Vattenfallet var stort, fint och mäktigt, men omgivningen lämnade mycket övrigt till att önska. 

Dagen efter (idag) åkte vi till den amerikanska sidan och promenerade runt lite där, och besökte även det omtalade Walmart. I skrivande stund sitter vi på Niagara Buffalo Airport och väntar på att åka till New York, där det sista benet av resan skall spenderas. 

Jury day!

Toomas om juryn:

Onsdagen var den stora domardagen. Klockan 8 skulle alla vara i mässhallen, och på allas bord fanns en röd lapp med ett väldigt tydligt schema som talade om när domarna skulle komma och vad de hette. Formatet var sådant att varje kvart började en domarintervju. Efter 12 minuter ljöd en gong, och då var det dags att summera. En högtalarröst talade om när det var dags för nästa intervju att börja. Varje projekt skulle få mellan 6 och 12 domare, jag fick 10 stycken schemalagda, och fyra andra intresserade. 

Vanligaste frågorna löd: "Vad skall man ha det här till?" och "Hur kom du på idén?". Då mitt arbete inte är särskilt tillämpat blev domarna inte så värst imponerad av svaret på den första frågan, men de var förvånansvärt kunniga. Många hade arbetat i närliggande fält och vi hade intressanta diskussioner om det hela. Tyvärr var alla 14 domare män. 

I början av jurydagen gick folk från "Display and Safety Comittee" runt och inspekterade montrarna. De stannade vid min och undrade om mina plastpåsar med tärningar verkligen hade klarat säkerhetsinspektionen tidigare under veckan och vad jag skulle ha dem till. Jag svarade ja, de hade de klarat, vartill jag fick svaret att "jag hoppas det, vi har fotografier". Än idag förstår jag inte säkerhetsrisken med tärningar i en plastpåse. 

De andra projekten i min kategori, "Physics and Astronomy", var nästan alla mycket imponerande, så jag väntade mig inget pris. Så blev det inte heller, varken på torsdagens Special Awards Ceremony eller på lördagens Grand Award Ceremony. Visst hade det varit roligt att vinna lite pengar, men det spelar inte så stor roll, hela upplevelsen under Intel ISEF är en av de största i mitt liv. 

Martin om juryn:

Under onsdagen gick juryn runt och besökte våra montrar. Till mig kom det sju stycken olika domare, dom var väldigt trevliga att prata med då även dom hade ett stort intresse för mitt område så det vart en levande diskussion.

Med en bra känsla i magen efter judging-day så var det på torsdagen dags för public-day. Under denna dag träffade jag många väldigt trevliga besökare och hade många biologilärare som var intresserade av att använda sig utav mitt program i sin undervisning vilket glädjde mig väldigt mycket!

På fredagen var det dags för prisceremonin. Tyvärr tog inte Sverige hem något pris. Dock lämnar jag inte Pittsburgh tomhänt då jag efter en vecka har träffat så många nya människor, lärt känna så många fantastiska personer och även skaffat mig nya vänner för livet. Intel ISEF har bjudit på många roligheter men nu är det slut för denna gång.

Glad Martin när han juryintervjuerna äntligen är över

Glad Toomas när juryintervjuerna äntligen är över

Martin om de första dagarna i Pittsburgh

Söndagen började med att vi tog oss till utställningshallen. Där var det krav på att allting som skulle färdas ut och in ur hallen skulle märkas upp. När man sedan lämnade lokalen skulle vakterna kika genom väskan. Detta var en aning drygt då man passerade in och ut flera gånger och hade mycket saker med sig, men det var för allas bästa.

Dagen fortsatte med att vi gick och hyrde kajaker för att paddla på floden. Det var helt fantastiskt och ett väldigt annorlunda sätt att utforska staden på. Det var även underbart att göra något som både var roligt och svalkande i detta paradisväder. Dagen avslutades med en så kallad “pin-exchange”. För dom som inte är från USA verkar detta jättekonstigt. I stort sett så går man runt och minglar med folk där man då använder frågan “ska vi byta pins?” för att starta en konversation. Det var ett väldigt roligt avslut på dagen där vi träffade väldigt många fantastiskt trevliga personer.

Måndagen började med bagelfrukost för att sedan plugga en stund. Efter lunch var det dags att dra sig till mässhallen där det var dags för symposia (föreläsning) kring hur domarna kommer bedöma projekten och vi fick även en hel del tips kring vad som är viktigt att presentera.

På kvällen skedde den stora invigningsceremonin. Den var fullspäckad av toppenbra

föreläsare och alla deltagare bara sprudlade av energi vilket gav upphov till en helt fantastisk stämning i salen.

Det roligaste hittills har varit att få träffa alla människor som är hur öppna, trevliga och glada som helst. Bara trivas tillsammans och njuta av varandras sällskap. Samt utbytta erfarenheter och kunskap.

Nu är det dags att dra sig till kojs och samla energi inför morgondagens äventyr.

Efter många timmar på resande fot är vi äntligen framme i Pittsburgh! Staden bjöd på strålande sol, ca 30°C och fyrverkerier utanför hotellfönstret så vi kan inte klaga. Jag som skriver heter Elin Kalén och åker med Martin och Toomas till Intel ISEF som reseledare från Förbundet Unga Forskare. Imorgon är det dags för att börja med förberedelserna till montrarna men tillsvidare kan ni hålla tillgodo med det är klippet med Martin i radion: Sveriges Radio

International Sustainable World Energy Engineering Environment Project Olympiad (I-SWEEEP) 2015

På onsdag lyfter flyget som ska ta oss till stipendieresan International Sustainable World Energy Engineering Environment Project Olympiad. Tävlingen hålls i Houston, Texas mellan 7-11 maj. Det är en tävling för gymnasielever världen över med projekt inriktade mot energi, teknik och miljö. Målet med tävlingen är att eleverna ska presentera sina innovativa idéer om dagens utmaningar inom energi, teknik och miljö och att skapa en mer hållbar värld för morgondagen. Skolkoncernen (Harmony Public School) organiserar tävlingen och vill öka kunskapen om vetenskap.

Schemat för veckan innehåller bland annat utställning för allmänhet och jury samt studiebesök på Natural Science Museum och NASA.

Medverkande reseledare från Förbundet Unga Forskare är Sophia Bergkvist och Paula Langöe. 

Resans stipendiater är:

Linnéa Popa med sitt projekt:

Secondary Organic Aerosol formation from ozonolysis of limonene at 0 % relative humidity

och

Klara Carlström med sitt projekt:

Influence of Ash Components on Active Bed Materials for Biomass Gasification

Följ gärna vår resa!

Nyhetsmorgon

Länk till inslag med Martin och Toomas i TV4

Presentation av Intel ISEF-deltagarna 2015

Toomas Liiv

Jag går sista året på Danderyds gymnasiums spetsutbildning i matematik. Matematik och naturvetenskap är mitt främsta fritidsintresse.

Under gymnasiet har jag försökt bedriva några egna forskningsprojekt. Inom tävlingen IYPT (International Young Physicists' Tournament) arbetade jag i tvåan med optimeringen av ett system för evaporativ kylning. I somras deltog jag på Rays (Research Academy for Young Scientists) och arbetade med modellering av accelerationen av laddade partiklar i magnetfält, kopplat till hur kosmisk strålning bildas.

I år har jag arbetat med packning av tredimensionella kroppar. Packning är tvärvetenskapligt område inom såväl matematik, fysik som kemi, med tillämpningar inom såväl jordbruk, materialvetenskap, förpackningsindustri och telekommunikation. Mitt arbete har titeln "Disordered Packings of the Platonic Solids and the Pentagonal Trapezohedron". Det handlar om hur de platonska kropparna (tetraedern, kuben, oktaedern, ikosaedern och dodekaedern) samt den pentagonala trapetsaedern packar sig i cylindriska behållare. Kropparna approximeras av tärningar (4-,6-,8-,10-,12- och 20-sidig), 200 st av varje sort.

De parametrar som undersöks är packningens täthet (hur många procent av en packning som är partiklar och inte tomrum) och koordinationstalet, vilket är antalet kontakter varje partikel har med andra partiklar. Resultaten gällande tätheten bekräftar tidigare forskning, men gällande koordinationstalet finns inga (publicerade) resultat att jämföra med, vilket är lite roligt.

Detta är grundforskning, men har potentiella tillämpningar inom materialvetenskap. Det har exempelvis visats att packningar av tetraedrar är kopplade till hur glas bildas genom smältning av sand.

Det ska bli riktigt kul att presentera något man lagt sådan tid och möda på i ett så pass stor och erkänt sammanhang som Intel ISEF!

Foto: Utställningen Unga Forskare/Jakob Larsson

Martin Lindblom

Jag heter Martin Lindblom och går tredje året på naturvetenskapsprogrammet på Lugnetgymnasiet i Falun. 

Mitt projekt har varit att utveckla ett program som ska hjälpa elever att lättare förstå evolutionen. Detta har jag åstadkommit genom att använda mig av artificiell intelligens för att skapa en simulerad värld av organismer som tänker och agerar på egenhand. Dessa lever i den simulerade världen och anpassar sig hela tiden till vilken typ av miljö som användare har ställt in ska råda. 

Att få åka till USA och tävla i Intel ISEF är det största och roligaste som någonsin hänt mig!

Foto: Utställningen Unga Forskare/Jakob Larsson