Hektiskt start på väg till ISEF!

Idag är första dagen på Jonna, Carl och Simons resa till Intel ISEF i Phoenix, ISEF är världens största utställning för gymnasielever med vetenskapliga arbeten. 1700 deltagare från 75 olika länder väntas tävla under en veckas tid om priser värda totalt 4 miljoner dollar!

Men dagen började tidigt för deltagarna idag, redan klockan 5 var det uppstigning för avfärd mot TV4 där deltagarna var med i Nyhetsmorgon. Du kan se inslaget här:
http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/wow-unga-svenska-forskare-t%C3%A4vlar-i-usa-3352904

Jonna har även blivit intervjuad av Svenska Dagbladet. Artikeln hittar du här:
http://www.svd.se/jonna-19-tavlar-om-40-miljoner-i-forskningsbidrag/om/naringsliv

Om nu inte kan få nog av Jonna, Carl och Simon så berättar de mer om sig själva och sina projekt här:

Jag heter Jonna och kommer från en liten by som heter Löddeköpinge, strax utanför Lund. Gymnasiet går jag dock på ProCivitas i Malmö. För några månader sedan valde jag att ställa ut ett forskningsprojekt om burmesisk bärnsten i utställningen Unga forskare. 

Projektet handlar om att bestämma burmesisk bärnstens paleobotaniska ursprung genom att analysera strukturen av dessa bärnstenarna. Många bärnstensavlagringar har idag identifierats efter bärnstenens struktur och sedan delats in i olika grupper. Dessa grupper indikerar trädfamiljerna som bärnstenarna härstammar från. Problematiken med burmesisk bärnsten är att den har blivit identifierad med flera grupper, som ett resultat av den bristfälliga forskningen i ämnet. Emellertid innehåller Myanmar mycket viktigt bärnsten på grund av avlagringens placering och ålder, och därför är det en mycket viktig forskningsfråga. 

Med projektet fick jag sedan den otroliga möjligheten att delta i Intel ISEF, en av världens största forskartävlingar som i år tar plats i Phoenix, Arizona. Det är nu endast ett fåtals timmar kvar och jag är mer taggad än någonsin! 

Vi heter Carl Nord och Simon Pettersson Fors och vi sitter just nu på planet på väg till Los Angeles. Vi går på Aranäsgymnasiet i Kungsbacka. Vårt projekt handlar om aerodynamiken hos modellraketer. Det vi gjorde var att konstruera ett mätinstrument med förmågan att mäta bla acceleration och rotation. Vi hittade även på en helt ny metod för att studera den aerodynamiska formkonstanten C_d. Denna konstant beskriver hur stort luftmotstånd ett föremål ger upphov till då det färdas genom luften. Något som triggade vårt intresse för detta var att vi stötte på ett orimligt värde på NASAs hemsida! Denna siffra var formkonstanten C_d för en modellraket och den skulle enligt NASA vara 0,75. I jämförelse med andra föremål var denna siffra orimligt stor, då ett större värde gör luftmotståndet större. Någonting format som en raket borde ha ett betydligt mindre värde tyckte vi. Med vår egen metod bestämde vi konstanten C_d för en sådan raket som NASA syftade på och kom fram till att värdet inte var större än 0.33! Med samma instrument vi konstruerat kunde vi även studera stabiliteten hos raketerna då de sköts iväg.

Vi är oerhört taggade på att visa upp vårt arbete i USA speciellt eftersom vissa från juryn med största sannolikhet kommer från NASA.

Följ deras resa här på bloggen!

Hemma igen!

Med eget initiativ, efter det att gruppbesöket blivit inställt pga Flash floods, bar det av till NASA Sience Centrer. Istället för den typiska skolbussen blev det nu en uber-resa på egen hand utan vår käre handledare Ylvali. Vi fick se mycket häftigt i det lilla utrymmet som var utsällningssalen, men mest imponerande var den en timmes “tramp tour” över NASA:s aktiva ommråde som vi av händelse råkade hamna på. Efter ytterligare en uber-resa till den grandiosa utstälningshallen satt vi alla tre på priscermoninsamlade . Ylvali var nog mest nervös av oss, då hon delade utdelningen av det mest eftertraktade “lilla nobelpriset” (Stockholm International Youth Science Seminar, SIYSS). Även om vi inte lyckades ta hem priset så lyckades vi kamma hem en “Honourable mention” från tävlingen, vilket vi är mycket stolta över!

Väl hemma kämpar vi nu för att hålla oss vakna och komma in i den svenska dygnsrytmen. Med den sömnbrist som vi har sen de knappa timmarna sömn vi lyckades få på planet är det skönt att få komma hem efter en minst sagt intensiv vecka. Det har varit en fantastisk möjlighet att få vara del av en sådan här tillställning. Vi förväntade oss verkligen inte som sagt att få tal del av stipendierna i finalen i Stockholm, men är otroligt glada att vi fick det. Att få besöka NASA var något som vi “fysiknördar” velat göra länge, speciellt i och med att det är milt relaterat till vårt projekt. Vi träffade många inspirerade ungdomar som vuxna från hela världen och har upplevt den mijöboven som är Houston TX. Sist men inte minst fick vi tack vare Unga Forskare, i samband med sponsorerna, chansen att presentera vårt arbete för intresserade och högt uppsatta (därbland finns anställda på NASA!!). Så även om vårt projekt inte räckte hela vägen, har vi haft en chans att på riktigt förändra världen tillsammans med hundratals andra unga!

Vi vill hjärtligt tacka alla inblandade i såväl Unga forskare som dess sponsorer att vi fick ta del av en fantastiskt stipendium! Ett extra stort tack vill vi självklart även ge till Ylvali, som stått ut med oss och ansvarat för oss under veckan!

Så jonmotorer? Vad är grejen?

Idag är det Judging-day på I-SWEEEP och för Lucas Och Olof väntar en heldags grillning bakom stängda dörrar. Under gårdagen besökte allmänheten mässan och Olof och Lucas fick många möjligheter att träna på att presentera sitt projekt på engelska. För alla er där hemma som är nyfikna på det projekt som tagit grabbarna hit till Houston för att representera Sverige i International Sustainable World Project Olympiad så bjuder de på en kort sammanfattning av sitt projekt (själva rapporten är på 45 sidor!!):

Vårt mål i projektet har varit att undersöka ett sätt att i framtiden kunna ersätta den väldigt förorenande och allt mer nödvändiga jetmotorn. Vi har analyserat tekniken ”elektrohydrodynamisk drift” och dess miljöpåverkan i atmosfären. Genom att jonisera och accelerera luftmolekyler över ett starkt elektriskt fält kan man bilda en så kallad jon-vind, vilket kan användas som en snuskigt effektiv drivkraft.

Projektet gick ut på att undersöka ozonproduktionen, som vi förutspått, hos jonmotorer i bruk. För att göra allt detta behövde vi konstruera egna jonmotorer av papper, aluminium och koppartråd. För att kunna räkna på jonmotorns egenskaper kom vi fram till att en modell som kunde lyfta sig själv från marken och sväva i luften var bäst. Med inspiration från youtube-hobbyister och en genomgående undersökning från MIT satte vi upp våra experiment. Vårt resultat visade på att jonmotorn producerade en oroande mängd ozon och kommer förmodligen behöva regleras ifall den tekniken ska appliceras. Det är det vi är mest stolta över i projektet, att vi förhoppningsvis bidragit till miljöforskningen och lite närmare en bättre värld.

Olof och Lucas vid sin monter på I-SWEEEP!

Everything is bigger in Texas!

Igår vaknade vi av det ”everything is bigger in Texas”- åskvädret som väckte oss vid halv sex på morgonen. Det spöregnade och hela himlen lös upp när molnen uttryckte sin negativitet. Efter att ha packat med all utrustning och bytt om till den varma kostymen sken solen igen och det bar det av i den stereotypiska amerikanska skolbussen mot I-SWEEEPs mässhall.

Allt är verkligen större i Texas, såväl avstånden, mässhallen, flaggorna, maten och bilarna är av orimlig storlek. Denna enorma stad har bjudit oss på långa promenader och intensiv värme. Vårt hotell ligger inuti Texas största galleria (men trots alla 207 800 kvadratmeter är den bara nionde störst i USA) och vår räddning, som de köldvana svenskarna vi är (det snöade trots allt i Sverige när vi åkte), är den extrema luftkonditioneringen som finns i stadens alla byggnader och fordon.

Den enorma amerikanska flaggan som hänger i The Galleria, där vi bor.

I-SWEEEP har alltså välkomnat oss varmt, i dubbel bemärkelse. Igår spenderade vi dagen med att sätta upp vårt projekt bland de 500 andra tävlingsinriktade ungdomarna. Man ser folk från, bokstavligen, världens alla hörn som är med i tävlingen med idéer för att göra världen till en bättre plats. 

Monterfix inför att mässan öppnar upp för allmänheten idag!

Efter att allt var iordningfixat med montern, spänningskuben var konstaterat hel efter flyget och jonmotorn flög som den skulle blev det dags för invigningen av I-SWEEEP. Det var minst sagt ett intensivt evenemang fullt av flaggor, sånger, filmer och överexalterade amerikaner. Men vilken upplevelse det var! 

Olof och Lucas på mässhallens balkong med utsikt över Houston. 

I-SWEEEP!

Fort har det gått. Inte ens en månad har passerat mellan att Olof och Lucas fick veta att de skulle representera Sverige på Sustainable World Energy Engineering Environment Project Olympiad (eller kanske mer lättsmält I-SWEEEP) till att vi nu sitter på ett lyxhotell i Houston fulla av förväntan.

I-SWEEEP är den största tävlingen i sitt slag och unga forskare världen över ska under fem dagar tävla i hållbara lösningar rörande energi, ingenjörskonst och miljöfrågor. Över 1000 gymnasielever kommer samlas i Houston mellan 26 April och 1 maj för att presentera sina bästa och mest innovativa lösningarna för morgondagens hållbara samhälle.

Lucas Jacobsson och Olof Simander blev med sitt projekt Elektrohydrodynamisk Drift (Ni kanske såg videon med den flygande lilla farkosten på Unga Forskares instagram?) nominerade under finalen av Utställningen Unga Forskare för att tävla för Sveriges vägnar här i Houston. Jag som reser med dem för att hjälpa dem att prestera så bra som möjligt genom att ta hand om allt runt omkring själva tävlingen heter Ylvali och ni kommer kunna följa vår resa här på bloggen och på Unga forskares instagram och facebook.

Såhär tänker Olof och Lucas om vinsten i den svenska finalen, sitt projekt, resan och att representera Sverige på ett så coolt arrangemang som I-sweeep:

I går kväll anlände vi till hotellet efter att vi upplevt en mer än 20 timmar lång resdag där solen har varit uppe hela tiden. Flyget gick 8:40 från Arlanda till London där vi på vår fyra timmer långa mellanlandning åt hamburgare på “The Giraff” och provade dyra “hipster-brillor”. Vi hamade även mitt i ett väldigt brittiskt kändisdrama,där vi undrade vem det var som skapade ett så kaotiskt tumult, innan vi insåg att det var Susan Boyle! (Daily Mail rapporterar). Sedan bar det av till den 10 timmar långa flygturen till Houston. Väl på hotellet, efter en oundviklig taxiresa, deckade vi i första bästa säng (som råkade vara en Queeen-sized drömsäng i och med att vi bor på lyxhotell :) ).

Här sitter vi nu på rummet förväntansfulla och taggade på att upptäcka Houston innan tävlingen börjar på riktigt. Hela resan har gått som en dans även om det har varit stressigt att hinna med alla förberedelser till tävlingen. Utan några förväntningar om att vinna en så underbar stipenideresa, där vi dessutom får ställa ut vårt projekt, blev vi förbluffade när de läste upp vår projektbeskrivning i finalen i Stockholm. Vi känner oss djupt ärade att få representera Sverige i tävlingen. Deltagandet i utställningen “Unga Forskare” har öppnat för möjligheter vi, Olof och Lucas, aldrig kunnat drömma om. Vårt lilla gymnasiearbte, som vi är väldigt stolta över, som vi har lappat ihop i skolans svettiga labbsalar och dunkla studiesalar på kvällar och nätter, ska nu ställas ut för folk att hela världen att se! Det är en häftig känsla! 

Utsikten över Houston från 12e våningen i hotellrummet!

Lucas och Olof vilar sig i form inför tävlingen!

Sista dagarna i Milano

Hej!

Nu är vi hemma i Sverige igen men tänkte skriva ett lite avslutande inlägg här på bloggen. Den fjärde dagen (söndagen) började med ett sista jurypass på förmiddagen. Jag och Ulrika fick inte besök av någon mer jury så vi gick mest runt och pratade med andra utställare, alla var väldigt härliga och hade gjort väldigt imponerande projekt! Efter att ha tagit en gruppbild och ätit lunch monterade vi ner våra montrar. Det var svårt att förstå att det nu inte var så mycket kvar och att vi totalt tillbringat ca 20 timmar i utställningshallen!

Under eftermiddagen besökte vi världsutställningen Expo som i år hade temat "Feed the planet - energy for life". Det var bland det mest störda, konstigaste och häftigaste jag upplevt. En massa olika länder (tyvärr var inte Sverige med) bygger enorma hus där de visar upp (coola) saker som anknyter till temat. Vi orkade aldrig ställa oss i någon av de timslånga köerna till de största paviljongerna utan besökte istället de lite mindre samt gick runt utanför och tjuvkikade in genom fönster och liknande. Vi hittade även några roliga snurrstolar och ett enormt träd i en dam med fontäner som "showade" både på dagen och kvällen. Det var det sjukaste jag någonsin sätt, det sprutade rök, lyste, vecklade ut blommor m.m., allt i takt till musik. Ni får kolla upp på YouTube! Efter buffé i Eu-paviljongen och äntligen lite Italiensk pizza vandrade vi utmattade till bussarna. Att somna var, precis som tidigare, inte så svårt. Jag tror aldrig att det har varit så skönt att ta av sig skorna och lägga sig i sängen som det var efter den här dagen.

Hela svenska gänget samlade på Expo framför en spegelfasad.

"Livets träd" showar i kvällssolen.

Den sista dagen började med en fin och lång priscermoni som gästades av Italiens premiärminister! Vi fick lyssna på italiensk opera, vilket jag tyckte var häftigt då jag aldrig upplevt det förut. Tyvärr vann ingen av oss någonting men alla pristagare förtjänade verkligen sina pris så det kändes väldigt rättvist och inte så jobbigt. Efter en massa god mat (buffé ) gjorde vi ett kort stopp på hotellet för att byta kläder innan vi for vidare upp mot sjön Maggiaro där vi skulle kryssa hela kvällen. Det var verkligen bland det vackraste jag sett. Höga berg sluttade ner och speglades i den ganska smala sjön. Solen sänkte sig sakta ner över vår båt och alla hus som låg utspridda på och insprängda i berget. Vi pausade en timme och gick i land på en av de magiska öarna som fanns i sjön. Helt fantastiskt! Efter trerättersmiddag i trevligt sällskap av en norrman var det (äntligen) dags för "party on board" med dans, lekar (Vi hade tidigare listar knäppa lekar och nu testade vi dessa på både andra utställare och juryn!) och nationalsånger. På bussen hem var det svårt att hålla sig vaken men jag kände mig tvingad att krama ur det sista av denna fantastiska upplevelse.

En av öarna i sjön som passande heter "Den vackra ön"

På planet hem var det svårt att fatta att det var över, jag hade ju inte ens fattat att vi kommit dit! Det är först nu när jag kommer tillbaka som jag verkligen kan förstå hur stort det är var och hur glad jag är över att just vi fick chansen att åka! Tack Ulrika, Sofia, Amanda, Karl och alla mina nya internationella vänner för att ni gjorde de här dagarna så underbara och minnesvärda!

//Klara

Milano dag 3

Hej!

(Skrivet Lördag 19/7 24:00)

Nu sitter vi på bussen påväg från Bergamo där vi besökt ett konstgalleri och lyssna på en föreläsning i en gammal teater. Vi är väldigt utmattade efter en lång dag i utställningshallen och promenader upp och ner i Bergamo. Det ska bli skönt att sova, även om det inte blir så många timmar.

Ulrika vid en utsiktsplats uppe på berget där gamla Bergamo ligger. Magnifik utsikt över "nya" Bergamo.

Nu återstår endast ett jurypass, imorgon förmiddag blir sista gången vi står i vår monter. Allt har gått väldigt snabbt men varit väldigt roligt! Vi har pratat med en massa trevliga utställare, jurymedlemar, bjudit på godis och posat för massvis av fotografer. Alla andra är så sjukt duktiga och har gjort väldigt häftiga projekt. Det är en ära att bara få vara en del av detta!

Vi med vår montergranne Enrico från Malta posar för fotografer i "selfieområdet"

Igår kväll besökte vi Science and Technology Museum Leonardo da Vinci, vilket är precis vad det låter som. Byggnaden var jättefin, ett gammalt kloster från 1500-talet men tyvärr var tempot i guidningen lite för högt för att vi skulle hänga med på allt. Efter lite tilltugg (ost, salami och smördegsknyten) på stående fot åt vi trerättersmiddag i en av museets utställningshallar. Ambitionen när det gäller maten är hög, oavsett situation och ställe ska det vara appertif, förrätt/pasta, kötträtt och efterrätt. Kanske inte alltid det mest optimala men det är kul att de bryr sig och maten är alltid jättegod och lyxig!

Klara vid Bergamos stadsmur påväg till galleriet.

Nä, nu är det dags att ladda inför morgondagen, då vi för utom ett sista jurypass ska hinna med ett besök på världsutställningen Expo.

Peace out
Klara och Ulrika