Kina första veckan

Vi har nu varit i Kina i ungefär en och en halv vecka. Vi var först i Peking där vi bland annat besökte den kinesiska muren och såg den förbjudna staden. Det var mycket nya och häftiga intryck. Vi åkte sedan med magnettåg till Shanghai där vi också gjorde mycket. Vi besökte bland annat ett Longhua templet, vi var upp i Shanghai World Financial Center som är Kinas näst högsta byggnad och var på cirkus. Därefter tog vi flyget till Hong Kong där tävlingen CASTIC ska vara. Igår var utställningen öppen för allmänheten och idag kommer domarna för att bedöma alla projekt. Hittills har vår resa varit väldigt rolig, inspirerande och spännande!

/Julia

Dags för avresa till Kina och Castic

Det är nu mindre än 24 h kvar till att jag (Emil Larsson) och de två stipendiaterna Julia Dimling och Zubeida Mahmoud ger oss iväg till Kina för att först besöka Beijing och Shanghai för att sen en vecka senare bege oss till tävligen Castic i Hong Kong. Nedan följer tankar om vad stipendiaterna ser fram emot på resan och deras väg dit.

Julia Dimling

Jag tog i juni studenten från Blackebergs gymnasiums naturvetenskapliga linje. Där ägnade jag mycket av det sista gymnasieåret på mitt och Zubeida Mahmouds gymnasiearbete ”Den antibakteriella effekten i tårar”.

I tårvätskan finns det ett flertal antibakteriella substanser och vårt projekt har vi undersökt hur den antibakteriella effekten skiljer sig åt vid tre olika tidpunkter på dygnet, precis vid uppvaknandet, 7 timmar efter och 14 timmar efter.  Vi kom genom våra undersökningar fram till att den antibakteriella effekten var lägst precis vid uppvaknandet, större efter 7 timmar och stört efter 14 timmar

Med detta projekt ställde vi alltså upp i Unga Forskare och det är jag väldigt glad att vi gjorde, bland annat eftersom vi vann en stipendieresa till Kina med vårt projekt. Idag åker vi dit och stannar där i ungefär två veckor.

Det första vecken ska vi åka runt och upptäcka Kina. Det känns väldigt spännande att få resa till ett land som skiljer sig så mycket från Sverige. Jag ser fram emot att uppleva Kinas kultur, miljö och sevärdheter. Något jag länge velat se är kinesiska muren, ett av världens 7 nya underverk och det är en av de sevärdheter jag ser fram mest emot.

Den andra veckan ska vi delta i den internationella vetenskapstävlingen CASTIC där vi ska ställa ute vårt projekt tillsammans med många andra. Det här är något jag tror blir väldigt intressant, det ska bli väldigt roligt och spännande att få träffa de andra deltagarna och ta del av deras projekt.  

Zubeida Mahmoud

Jag heter Zubeida mahmoud och gick de naturvetenskapsprogrammet på Blackebergs gymnasium.

Tillsammans med Julia gjorde jag vårt projekt som gick ut på att undersöka om den  antibakteriella effekten i tårar skiljer sig åt vid tre olika tid punkter på dygnet. Detta undersökte med två metoder vi utvecklat.

Det jag ser fram emot är att få uppleva Kina och dess kultur. Samt få en rolig men ändå lärorik resa.   

Hemma i Sverige igen

Våra dagar i New York bara flög förbi!

Vi han besöka ett hangarfartyg och en ubåt, se en rymdfärja, gå på naturhistoriskt museum och ett mattemuseum, se The Book of Mormon på Broadway, flyga helikopter över Manhattan, se baseball, hänga i Central Park och en lite sightseeing. Vi låter bilderna tala för sig själva.

Trötta men glada resenärer som är tillbaka i Stockholm!

Roadtrip dagarna efter Intel ISEF

Efter lördagens prisceremoni skingrades skaran av folk från på ISEF snabbt, några skyndade till flygplatsen, andra tog det lite mer lugnt och vissa åkte till och med dagen efter. Vi stannade en natt till i Pittsburgh, och fick på eftermiddagen besök av Elins kompis Cameron, en fotograf som hon hade träffat på utbytesstudier i Korea. Vi spenderade kvällen med att snacka och går runt och utforska staden. 

Dagen efter bar det av till Hertz, för biluthyrning. Det blev en vit Nissan Altima, med mycket benutrymme och knapp för start av bilen. High-tech! Första stoppet skulle bli Grove City Premium Outlets, ett stort shoppingområde med låga priser en timme utanför Pittsburgh. Många butiker var det. Martin köpte några slipsar, jag några t-shirts, och Elin allt möjligt. Jag gick också runt och letade efter en ryggsäck, men ingen hade en sådan som jag sökte, de tyckte jag till och med hade väldigt specifika krav (separat laptop-fack, stort fack, "externt" främre fack för småsaker som inte fylls av det inre stora facket, "sovsäckfack" för träningskläder, nät eller mesh på framsidan, externa vattenflaskfickor på båda sidor, bröstrem, höftrem. Om någon känner till en sådan ryggsäck  erbjuder jag hittelön på 100 kronor.)

Från shoppingen fortsatte vi till Erie och åt middag på en "klassisk" amerikank restaurang, som serverade allt man kan tänka sig är amerikansk mat. En underlig sak med denna restaurang var att för att komma in var man tvungen att gå igenom en "gift-shop". Men det var inte ens vanliga giftshop, utan de sålde sjukt mycket skumma grejer. CD-skivor med religiös musik, stekpannor, gossdejur, paddlar, doftljus, gungstolar, med mera. Vi gick runt och skrattade åt det mesta, men både Martin och Elin blev till slut lurade.

Nästa dag innebar lite mer körning, 7/2 timmar till Toronto. Elin och Martin besökte Hockey Hall of Fame, medan jag vilade på hotellrummet (sjuk), men det hade tydligen varit en besvikelse. På kvällen gick vi till Ripleys Aquarium of Canada. Akvariet var öppet ända till 23, vi stannade till 21 kanske. Det stod att det skulle vara ett litet akvarium, men det var enormt. De visade först upp de närliggande sjöarnas liv, därefter Atlantens och slutligen djupatlantens. Bland annat hade de en helt sjukt enorm hummer , som säkert var en halvmeter lång. Ena klon hade till och med kalkat igen. Det verkade lite absurt till en början, men tydligen växer de hela sitt liv och kan bli uppemot 140 år gamla. Akvariet hade även en glasgång inuti ett akvarium, där det simmade runt massor av hajar och rockor. Det fanns även klappakvarier, där man fick känna på rockor och någon för mig okänd krabba. Det var riktigt trevligt, dock verkade vissa akvarier alldeles för små sett till hur mycket fisk det fanns däri, så det kändes inte helt bra, moraliskt sett, att njuta av vistelsen. 

Från Toronto bar det av till Niagarafallen. Vi hade bokat en båtresa till klockan tre, men vi var framme redan 11, och kom på. På bokningsbekräftelsen stod det att man bör infinna sig 45 minuter innan utsatt tid för säkerhetsgenomgång, men det behövdes tydligen inte. Dock inte att förringa säkerheten, för detta var ingen vanlig båttur, utan båten var av typen jet-boat som kunde köra upp till 100 km/h, och poängen av turen var att åka snabbt och bli blöt. Det innebar i praktiken att båten åkte upp för en fors med sin massiva motor (1800 hk) och ner igen, på ett sådant sätt att vågorna skulle stänka över kanten och resenärerna bli blöta (läs: skendränkta), varpå detta upprepades 5-6 gånger. Efter turen hade nog alla en enorm respekt för floden. Om någon är intresserad, går det att se på youtube: https://www.youtube.com/watch?v=ouFqA2hr4ok

Eftermiddagen spenderades kring Niagarafallen. Jag hade förväntat mig någon typ av naturreservat kring det svenska kring Stora sjöfallet, men möttes istället av ett överkommersionaliserat område fyllt med giftshops, bussar och casinos. På inget sätt kan jag förstå hur detta i populärkulturen framställs som ett romantikens centrum. Vattenfallet var stort, fint och mäktigt, men omgivningen lämnade mycket övrigt till att önska. 

Dagen efter (idag) åkte vi till den amerikanska sidan och promenerade runt lite där, och besökte även det omtalade Walmart. I skrivande stund sitter vi på Niagara Buffalo Airport och väntar på att åka till New York, där det sista benet av resan skall spenderas. 

Jury day!

Toomas om juryn:

Onsdagen var den stora domardagen. Klockan 8 skulle alla vara i mässhallen, och på allas bord fanns en röd lapp med ett väldigt tydligt schema som talade om när domarna skulle komma och vad de hette. Formatet var sådant att varje kvart började en domarintervju. Efter 12 minuter ljöd en gong, och då var det dags att summera. En högtalarröst talade om när det var dags för nästa intervju att börja. Varje projekt skulle få mellan 6 och 12 domare, jag fick 10 stycken schemalagda, och fyra andra intresserade. 

Vanligaste frågorna löd: "Vad skall man ha det här till?" och "Hur kom du på idén?". Då mitt arbete inte är särskilt tillämpat blev domarna inte så värst imponerad av svaret på den första frågan, men de var förvånansvärt kunniga. Många hade arbetat i närliggande fält och vi hade intressanta diskussioner om det hela. Tyvärr var alla 14 domare män. 

I början av jurydagen gick folk från "Display and Safety Comittee" runt och inspekterade montrarna. De stannade vid min och undrade om mina plastpåsar med tärningar verkligen hade klarat säkerhetsinspektionen tidigare under veckan och vad jag skulle ha dem till. Jag svarade ja, de hade de klarat, vartill jag fick svaret att "jag hoppas det, vi har fotografier". Än idag förstår jag inte säkerhetsrisken med tärningar i en plastpåse. 

De andra projekten i min kategori, "Physics and Astronomy", var nästan alla mycket imponerande, så jag väntade mig inget pris. Så blev det inte heller, varken på torsdagens Special Awards Ceremony eller på lördagens Grand Award Ceremony. Visst hade det varit roligt att vinna lite pengar, men det spelar inte så stor roll, hela upplevelsen under Intel ISEF är en av de största i mitt liv. 

Martin om juryn:

Under onsdagen gick juryn runt och besökte våra montrar. Till mig kom det sju stycken olika domare, dom var väldigt trevliga att prata med då även dom hade ett stort intresse för mitt område så det vart en levande diskussion.

Med en bra känsla i magen efter judging-day så var det på torsdagen dags för public-day. Under denna dag träffade jag många väldigt trevliga besökare och hade många biologilärare som var intresserade av att använda sig utav mitt program i sin undervisning vilket glädjde mig väldigt mycket!

På fredagen var det dags för prisceremonin. Tyvärr tog inte Sverige hem något pris. Dock lämnar jag inte Pittsburgh tomhänt då jag efter en vecka har träffat så många nya människor, lärt känna så många fantastiska personer och även skaffat mig nya vänner för livet. Intel ISEF har bjudit på många roligheter men nu är det slut för denna gång.

Glad Martin när han juryintervjuerna äntligen är över

Glad Toomas när juryintervjuerna äntligen är över

Martin om de första dagarna i Pittsburgh

Söndagen började med att vi tog oss till utställningshallen. Där var det krav på att allting som skulle färdas ut och in ur hallen skulle märkas upp. När man sedan lämnade lokalen skulle vakterna kika genom väskan. Detta var en aning drygt då man passerade in och ut flera gånger och hade mycket saker med sig, men det var för allas bästa.

Dagen fortsatte med att vi gick och hyrde kajaker för att paddla på floden. Det var helt fantastiskt och ett väldigt annorlunda sätt att utforska staden på. Det var även underbart att göra något som både var roligt och svalkande i detta paradisväder. Dagen avslutades med en så kallad “pin-exchange”. För dom som inte är från USA verkar detta jättekonstigt. I stort sett så går man runt och minglar med folk där man då använder frågan “ska vi byta pins?” för att starta en konversation. Det var ett väldigt roligt avslut på dagen där vi träffade väldigt många fantastiskt trevliga personer.

Måndagen började med bagelfrukost för att sedan plugga en stund. Efter lunch var det dags att dra sig till mässhallen där det var dags för symposia (föreläsning) kring hur domarna kommer bedöma projekten och vi fick även en hel del tips kring vad som är viktigt att presentera.

På kvällen skedde den stora invigningsceremonin. Den var fullspäckad av toppenbra

föreläsare och alla deltagare bara sprudlade av energi vilket gav upphov till en helt fantastisk stämning i salen.

Det roligaste hittills har varit att få träffa alla människor som är hur öppna, trevliga och glada som helst. Bara trivas tillsammans och njuta av varandras sällskap. Samt utbytta erfarenheter och kunskap.

Nu är det dags att dra sig till kojs och samla energi inför morgondagens äventyr.

Efter många timmar på resande fot är vi äntligen framme i Pittsburgh! Staden bjöd på strålande sol, ca 30°C och fyrverkerier utanför hotellfönstret så vi kan inte klaga. Jag som skriver heter Elin Kalén och åker med Martin och Toomas till Intel ISEF som reseledare från Förbundet Unga Forskare. Imorgon är det dags för att börja med förberedelserna till montrarna men tillsvidare kan ni hålla tillgodo med det är klippet med Martin i radion: Sveriges Radio